Det finns ingen rättvisa

Mamma bad mig att läsa en artikel i "rädda livet" en tidning från cancerfonden. Den handlar om Lotta gray som drabbades av spridd tjocktarmscancer i maj 2008, läs mer om henne här. Samma cancer som min pappa drabbades av. Att läsa det fick mig att tänka på allt min pappa fick gå igenom, på hur j*vla orättvist livet är. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur det känns att få beskedet cancer, jag vet inte alls hur jag skulle reagera men jag vet hur det är att se någon tyna bort i sjukdomen och det är fan inte lätt. Att se en människa man älskar högst här på jorden lida och sakta men säkert tyna bort utan att kunna göra något åt det får en att känna sig så maktlös. Det gör så ont bara att tänka på det. Allt det hemska vi fick gå igenom och framförallt det pappa fick gå igenom. Det önskar jag inte ens min värsta fiende.

Den här hemska upplevelsen som jag och min familj fått vara med om har fört oss så mycket närmare varandra. Jag har lärt mig att inte ta någon förgiven för man vet aldrig vad som händer, livet är oförutsägbart. Och det är precis som Lotta skriver "Cancer är en demokratisk sjukdom som klappar till dig i ryggen oavsett om du är småbarnsförälder, rik, fattig, ung, gammal, pensionär eller kändis" cancern tar ingen hänsyn till det, hade den det så hade min pappa levt idag. Något som jag inte tror på är att "tiden läker alla sår" det gör fortfarande lika ont varje gång jag tänker på min pappas bortgång och jag tvivlar på att det kommer göra mindre ont med tiden, jag tror snarare att man lär sig leva med det för man har inget val.

Jag beundrar människor som Lotta och min pappa. Som kämpar på och inte ger upp. Tvekar på att jag skulle  vara hälften så stark som min far var, helt otroligt! tror att människor med cancer får en helt ny syn på livet, att njuta och ta vara på varje sekund, sådant som vi ofta tar för givet, vi tar livet för givet.

Ta vara på er själva och varandra, låt era kära veta vad de betyder för er. Man vet aldrig när det är försent. Kom ihåg, man kan aldrig säga "jag älskar dig" för ofta.




Pappa, jag älskar dig!

Kommentarer
Postat av: Sarah

Det är en hemsk sjukdom, och det har verkligen inte varit lätt för oss allra minst för pappa. Saknar honom och älskar honom så det gör ont. Fint skrivet Elin.

Postat av: Richard

Att läsa det fina du skriver gör mig tårögd. Cancern är en sjukdom för förstör många liv, om det är någon sjukdom jag vill utrota så är det cancern. Jag saknar eran pappa något otroligt och jag vet att han finns där uppe. Han åker säkert omkring på sin motorcykel och ler emot oss och ser till att vi har det bra. Ubbe vi saknar dig.

2009-02-13 @ 13:02:39
URL: http://mittlivsomfarsa.blogg.se/
Postat av: malin

bra artikel det där.. Ja det är en hemsk sjukdom för alla inblandade... Såg hur svårt det var för er men jag kan inte föreställa mig hur svårt det igentligen var för er ..Tråkit att det ska hända en sån bra famlij som er..

Det e som du säger man måste lära sig leva med det för tiden läker inte en sån fölust..

men han vet precis allt ni gör och jag tror även att han hjälper er med vissa beslut som ni tar :)

kram

2009-02-13 @ 17:44:09
Postat av: Lena Hermansson

Elin du skriver så fint,jag tror att det är bra att du skriver vad du känner och tänker det kan lätta lite.Man ska vara rädda om varandra och ta en dag i taget kram.

2009-02-19 @ 14:01:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback