9 månader!
i dag är det 9 månader sedan du lämnade ett STORT tomrum här på jorden. Du fattas i allt vi gör, varje steg vi tar. Du gjorde allt roligt roligare, du kom med dina roliga kommentarer. Ingen kan ta din platts!
Jag försöker tänka att allt sker av en mening, det tröstar mig lite när jag saknar dig som mest. "Gud" hade större planer för dig...
Kan inte fatta att jag sjöng på begravningen, att jag klarade av det. Det var många som sa till mig "Du är så stark, jag skulle aldrig klara av att sjunga" men man är starkare än man tror, min vilja att sjunga för min pappa var starkare än något annat. Jag vet att pappa tyckte att jag sjöng fint och även min kära vän Karoline som stod vid min sida, tack<3
Kommer alltid sakna och älska dig min kära, finaste, underbaraste pappa. Vi ses när min tid är inne <3
Saknad och längtan!
Sarah och jag har pratat om hur mycket vi längtar till Juni och Augusti. I Juni kommer Sarah och Richards efterlängtade barn och I augusti kommer min efterlängtade hund. Samtidigt som vi längtar saknar vi också våran far, allt skulle vara så mycket roligare om vi hade våran pappa att dela denna glädje med. Han lämnade ett stort tomrum här hos oss på jorden. Men jag säger som Sarah sa, Jag tror hon kommer få ännu mer stöd från pappa nu, för nu kan han vara med och hålla hennes hand under förlossningen.
Vi kommer alltid att sakna och älska dig pappa <3
Vi kommer alltid att sakna och älska dig pappa <3
8 månader
i lördags var det 8 månader sedan våran älskade far lämnade jorden. Så då tog vi oss en promenad till minneslunden och tänkte ett varsitt ljus.
På vägen busade jag lite med casey och så fick vi syn på en ekorre.
När vi var hemma igen kom faster Maria och kusin Nathalie på besök. Mycket trevligt
På vägen busade jag lite med casey och så fick vi syn på en ekorre.
När vi var hemma igen kom faster Maria och kusin Nathalie på besök. Mycket trevligt
Alla <3 dag
idag är dagen då man ska visa hur mycken ens familj, vänner och kärlek betyder. Så jag tänkte tacka alla som står mig nära för att ni finns, det är ni som format mig till den jag är idag. Även fast jag gjort många val som jag inte är stolt över så har jag hittat tillbaka och det tack vare er, tack!<3
tillägnar mina tankar till min älskade far, inget är sig likt utan dig. Du har lämnat ett stort tomrum här på jorden. Vi älskar och saknar dig varje sekund, du är med oss varje steg vi tar!
tillägnar mina tankar till min älskade far, inget är sig likt utan dig. Du har lämnat ett stort tomrum här på jorden. Vi älskar och saknar dig varje sekund, du är med oss varje steg vi tar!
Det finns ingen rättvisa
Mamma bad mig att läsa en artikel i "rädda livet" en tidning från cancerfonden. Den handlar om Lotta gray som drabbades av spridd tjocktarmscancer i maj 2008, läs mer om henne här. Samma cancer som min pappa drabbades av. Att läsa det fick mig att tänka på allt min pappa fick gå igenom, på hur j*vla orättvist livet är. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur det känns att få beskedet cancer, jag vet inte alls hur jag skulle reagera men jag vet hur det är att se någon tyna bort i sjukdomen och det är fan inte lätt. Att se en människa man älskar högst här på jorden lida och sakta men säkert tyna bort utan att kunna göra något åt det får en att känna sig så maktlös. Det gör så ont bara att tänka på det. Allt det hemska vi fick gå igenom och framförallt det pappa fick gå igenom. Det önskar jag inte ens min värsta fiende.
Den här hemska upplevelsen som jag och min familj fått vara med om har fört oss så mycket närmare varandra. Jag har lärt mig att inte ta någon förgiven för man vet aldrig vad som händer, livet är oförutsägbart. Och det är precis som Lotta skriver "Cancer är en demokratisk sjukdom som klappar till dig i ryggen oavsett om du är småbarnsförälder, rik, fattig, ung, gammal, pensionär eller kändis" cancern tar ingen hänsyn till det, hade den det så hade min pappa levt idag. Något som jag inte tror på är att "tiden läker alla sår" det gör fortfarande lika ont varje gång jag tänker på min pappas bortgång och jag tvivlar på att det kommer göra mindre ont med tiden, jag tror snarare att man lär sig leva med det för man har inget val.
Jag beundrar människor som Lotta och min pappa. Som kämpar på och inte ger upp. Tvekar på att jag skulle vara hälften så stark som min far var, helt otroligt! tror att människor med cancer får en helt ny syn på livet, att njuta och ta vara på varje sekund, sådant som vi ofta tar för givet, vi tar livet för givet.
Ta vara på er själva och varandra, låt era kära veta vad de betyder för er. Man vet aldrig när det är försent. Kom ihåg, man kan aldrig säga "jag älskar dig" för ofta.
Pappa, jag älskar dig!
Den här hemska upplevelsen som jag och min familj fått vara med om har fört oss så mycket närmare varandra. Jag har lärt mig att inte ta någon förgiven för man vet aldrig vad som händer, livet är oförutsägbart. Och det är precis som Lotta skriver "Cancer är en demokratisk sjukdom som klappar till dig i ryggen oavsett om du är småbarnsförälder, rik, fattig, ung, gammal, pensionär eller kändis" cancern tar ingen hänsyn till det, hade den det så hade min pappa levt idag. Något som jag inte tror på är att "tiden läker alla sår" det gör fortfarande lika ont varje gång jag tänker på min pappas bortgång och jag tvivlar på att det kommer göra mindre ont med tiden, jag tror snarare att man lär sig leva med det för man har inget val.
Jag beundrar människor som Lotta och min pappa. Som kämpar på och inte ger upp. Tvekar på att jag skulle vara hälften så stark som min far var, helt otroligt! tror att människor med cancer får en helt ny syn på livet, att njuta och ta vara på varje sekund, sådant som vi ofta tar för givet, vi tar livet för givet.
Ta vara på er själva och varandra, låt era kära veta vad de betyder för er. Man vet aldrig när det är försent. Kom ihåg, man kan aldrig säga "jag älskar dig" för ofta.
Pappa, jag älskar dig!