9 månader!
i dag är det 9 månader sedan du lämnade ett STORT tomrum här på jorden. Du fattas i allt vi gör, varje steg vi tar. Du gjorde allt roligt roligare, du kom med dina roliga kommentarer. Ingen kan ta din platts!
Jag försöker tänka att allt sker av en mening, det tröstar mig lite när jag saknar dig som mest. "Gud" hade större planer för dig...
Kan inte fatta att jag sjöng på begravningen, att jag klarade av det. Det var många som sa till mig "Du är så stark, jag skulle aldrig klara av att sjunga" men man är starkare än man tror, min vilja att sjunga för min pappa var starkare än något annat. Jag vet att pappa tyckte att jag sjöng fint och även min kära vän Karoline som stod vid min sida, tack<3
Kommer alltid sakna och älska dig min kära, finaste, underbaraste pappa. Vi ses när min tid är inne <3
Ibland brukar jag tänka på när vi stod där och sjöng, ibland kan jag inte förstå att det hände på riktigt, en overklig tanke att det var på din pappas begravning...När vi stod där var det verkligen för din pappa urban vi sjöng från djupet av våra hjärtan, han blev nog väldigt glad. Det var alltid han som brukade filma oss :) Det var en ära att få sjunga med dig på den fina dagen, tack kära vän <3 <3
tack gumman... Lider med dig verkligen.. Så orättvist allt är ibland.. När ska de ljusna för oss??? men någon gång i livet borde jag & speciellt du få vara med om något riktigt bra så man ialf känner att de ialf någon lite rättvisa..
Tänker på dig tjejen