I går läste jag ut boken "Cesar och hans hundar" det var som jag trodde en riktigt bra och lärorik bok. Den rekomenderar jag verligen till er hundägare eller blivande hundägare.

Boken har lärt mig att allt vi människor tror är bra för en hund och gör en hund lycklig är helt fel. Kärlek är för hundar en svag energi så ger man en hund endast MASSA kärlek så är det självklart att hunden kommer se sig själv som alfa hanen, eftersom hunden känner att din energi är svag är hundens instinkt att ta över. Det finns ingen plats för svaga i en flock, antingen får dom följa alfan, bli "utkastad" från kullen eller till och med dödad.

En annan dålig energi är irritation, ilska mm. Att bli arg på en hund hjälper inte. Om du tex blir arg på din hund för att den ligger i soffan som den inte får och börjar skrika och gapa åt den att gå ner därifrån så blir hunden spänd och orolig och kan inte koppla din irritation till att den inte fick ligga i soffan. Det enda du kan göra för att nå fram till din hund är att vara snäll men bestämd. Om du sedan får dåligt samvete för att du vart arg på din hund och börjar klappa och pussa på den redan spända hunden så förstärker du endast detta tillstånd, det bidrar till en ännu spändare och kanske räddare hund. Att klappa hunden är lika med beröm. Och genom att berömma den sinnesstämningen blir det endast värre.

Vi människor vill bara väl men att endast ge hunden massa kärlek gör inte hunden lycklig, det gör den frustrerad. Felet som nästan alla människor gör med sina hundar är att förmänskliga dom. En hund mår mycket bättre av att följa inte leda. Du ska vara ledaren för hunden, då kommer du få en mycket lugnare och lyckligare hund.

För att hunden ska må bra behöver den först motion sen diciplin och sist kärlek.

Det är lite av mycket som jag lärt mig av Cesars bok. Ska försöka följa detta med min hund, får se hur det går. Önska mig lycka till! :)