Inga ord kan förklara hur jag mår eller hur jag känner mig just nu. Jag befinner mig i en mardröm som jag ständigt försöker vakna upp ur. Jag har försökt i 2 och ett halvt år nu utan att lyckas, så jag börjar nu inse att det aldrig kommer att hända. Jag mådde skit då och det kändes som att man inte kunde må sämre än så men det kan man och dit är jag påväg. Jag bär på så mycket ilska inom mig, på så många frågor som jag inte kan få svar på. Varför ska jag/vi tvingas leva utan dig!? vad har vi gjort för att förtjäna denna fruktansvärda smärta som bara växer för var dag som går och framförallt vad har han gjort, varför måste han lämna oss?? Han är långt ifrån klar här på jorden och jag vet att det sista han vill är att lämna oss, det sista vi vill är att han ska lämna oss. Jag har så länge trängt bort dessa tankar så mycket jag bara kunnat, jag har levt i förnekelse men igår så insåg jag att jag måste börja vänja mig vid tanken och det gör så ont, så jävla ont! jag känner mig så jävla ledsen och så jävla arg, jag är så jävla arg på livet! om livet går ut på att se våra nära och kära, de vi älskar högst här på jorden tyna bort så är det fan inte värt att leva, det är fan inte värt!!!!!

jag älskar dig så det gört ont i hela min kropp. Du har funnits här för mig varendaste dag i 19, snart 20 år varför ska jag tvingas leva utan dig nu, så snart. Varför!?