sitter här och tänker som vanligt när mörkret faller...

Idag blev det staden med maria och sedan jobb hade inte klarat av dagen utan henne känner jag
- tack min ängel<3

Drog hem lite tidigare för allt krångla ju där borta-_-

ushh livet var inte så lätt som man trodde att det skulle va när man var liten. Trodde att man skulle leva på mamma och pappa hela livet, alltid bo hemma. Varför kan det inte vara så? jag vill inte bli vuxen, det är ju bara problem. Jag vill fortfarande sitta i mammas knä och leka jaga med pappa på gården för att jag inte vill gå in. Så tryggt allt kändes då. Nu vet jag inte vart jag är påväg, vissa kanske tycker det är spännande men inte jag för mig är det så himla skrämmande. vill inte bära på dessa känslor. Måste ta tag i mitt liv!


Du tog med dig en bit av mig, en bit av mig är borta.