Jag har varit så duktig på att blunda. Blunda för verkligheten, blunda för den äckliga sjukdomen. Men jag har blundat för länge nu, nu kommer allting ut. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det och det gör ont i hjärtat varje gång. Jag har blundat i snart 2 år men nu kommer allting ifatt mig. Det gör så himla ont i mig att se dig ha ont varje dag och höra dig säga att du mår illa och det finns absolut ingenting jag kan göra åt det. Kollar på en bild på dig, mig och sarah du var stor då, vältränad och hade en ölmage, nu har du knappt någonting du är så himla smal nu. Jag vill bara att det ska vara som förut, då du var frisk. Då du alltid var så glad. Du var alltis så snäll, även fast du tyckte att någon gjorde fel, eller sagt något dumt så sa du aldrig någonting men nu säger du precis vad du tycker och ryter gärna till, det kan ju vara både positivt och negativ att du säger som du tycker men det är tyvärr väldigt mycket med ilska och sura miner nu, du har det inte lätt jag vet det:(
Det du lever för just nu är att få ditt motorcyel kort som du kämpat så mycket för och jag kommer ihåg hur ledsen du vart när dina två kompisar klarade teorin men inte du, du fick göra om det dagen efter men klarade det inte heller fattades typ 2 poäng och jag minns hur mycket du skämdes vilket du absolut inte behövde göra för vi visste att du skulle klara det så 3dje försöket så fixade du det! det var så himla roligt men nu efter ca. 2 månader så skulle du köpa upp och din skräck var att dina 2 kompisar skulle klara det och inte du, och så blev det IGEN! hur fan kan det får hända, du som kämpat så mycket och den här gången blev ju ännu ledsnare, jag såg tårarna i dina ögon. Du som hade planerat att åka ut med motorcykeln till jobbet. FAN att det vart sånna småfel! 3 småfel var det. Du som haft så mycket otur i ditt liv nu. Först din mamma som låg på dödsbädden och samtidigt får du veta att du har samma jävla sjukdom, cancer fast i levern. Fy fan sånt här ska inte någon behöva gå igenom.
Man har levt högst 5 år med denna slags cancer och du har snart haft den i 2 år och jag vågar inte tänka på vad som kan hända om 3 år och kankse tidigare. Sånt här händer ju bara på film ju! det ska inte kunna hända. Jag känner mig så himla maktlös! Varje dag ber jag till Gud om ett mirakel, men jag väntar fortfarande....


Pappa, jag älskar dig så oerhört mycket. I will never let you go!<3